Underbar känsla! Jag har varit vilande eller halvhjärtat engagerad i min egen träning under en period.
Vilan har varit nödvändig, det vet jag, men jag är hellre i gymmet än i soffan :)
Mina knän tillåter fortfarande inte att jag springer förvisso, så helt redo är jag ju inte, men det kommer!
Jag har gjort riktigt bra träningspass och upplägget känns inspirerande.
Så nu gäller det bara att effektivisera min tid så att jag kan klämma in min egen träning :)
Livet går verkligen upp och ner..
Det är ok att inte vara på topp hela tiden. Jag möter ständigt människor i mitt jobb som har så pass höga krav på sig själva så att det bara blir pannkaka av alltihop. Det är tråkigt. För om vi bara kan kanalisera vår energi till där den verkligen behövs och gör nytta, så skulle så många hjälpa sig själva.
Jag försöker hjälpa/peppa dem och lyfter fram vikten av att ta babysteps. Vi kan inte satsa allt på alla kort och förvänta sig 100% utdelning. Vi kan däremot lära oss att välja ett område som vi vill förbättra och sen lägga energin på det. SENARE när den "vanan" är etablerad i oss och i vår vardag, så kan vi börja tänka på nästa steg. (hur många steg och rörande vad är ju givetvis individuellt)
Dåligt samvete gentemot oss själva är sådan slöseri på energin som vi kan lägga på något vettigare.
Med ett jävlar anamma och ett uppövat öga/sinne så väljer jag att lägga min energi där den gör mig bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar