Jag befann mig för en tid sen mitt i livet med frågan "Varför skrattar jag inte längre åt mig själv?"
Jag har nämligen alltid varit en sådan tjej som skrattar åt mina egna skämt. Och varför inte?
Jag har en livlig och skenande fantasi som gör att jag målar upp en massa roliga scenarion i mitt huvud. Och jag delar min humor med mina systrar och mamma. Vi fyra kan skratta så att vi kiknar och det är det mest underbara jag vet!
Nu verkar det i alla fall som om min förmåga att få mig själv att skratta har kommit tillbaka. Jag kommer på mig själv vara den ende som skrattar, eller möter ansikten som är formade likt frågetecken.. :) I´m back!! Supercharmigt kanske ni tycker, eller knasigt så att det visslar om det.. Men framför allt är det roligt!
Och jag uppskattar också så innerligt er andra som får mig att skratta! Ni som ger mig ett längre liv. För det är ju så, ett gott skratt förlänger livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar